Arne Grip
När landstingets personal arbetar låtsas man att man hyr den av sig själv. Då sägs verksamheten vara avgiftsfinansierad. Politiker leker företag och normalt funtade ungdomar vänder dem ryggen och går egna vägar.
Vi lever i en schizofren värld. Göran Persson säger: ”Den som talar illa om Sverige ska brännmärkas”. Politiker skönmålar tillståndet i nationen och egna prestationer. Landstingskanslier och kommunhus fylls av ljuv musik: ”Det går bra för Sverige, landstinget, kommunen”. Visioner ersätts med illusioner. Det offentliga samtalet måste byta arena.
Det går bra för Sverige?
Ungdomar som vill ändra samhället går till massmedia; inte till politiken eller politikerna. Viktiga frågor är meningslösa att diskutera med politiker. De bryr sig inte. Deras uppgift är att i ”demokratiska former” ta bort, inte bara ungdomars utan all medborgares möjligheter att göra sina röster hörda. Plats finns bara för den som rättar in sig i ledet och sjunger med i fångarnas kör.
Miljöpartiet försökte locka ungdomar. Partiet sjunger nu solostämman i hyllningskören. Perssons mantra ”Det går bra för Sverige!” ljuder över riket. Men organisationer som överger sin huvuduppgift eller affärsidé ska stänga.
Skadar anställda
Landstingen skadar anställda och hindrar dem från att göra ett gott jobb. Inom kort är landstinget självförsörjande med patienter som hämtas från den egna personalen. Anställda är en högriskgrupp. Ska den avbrända personalen ha förtur? Landstingsråd i Östergötland vill prioritera vilka som ska få del av insamlade skatter. Folket på gården ska få vara med och bestämma.
Linköpings kommun är ett annat sorgebarn. Den avveckling av kommuner och landsting som socialdemokraterna tog initiativ till, och som de borgerliga partierna administrerade, har nu gett resultat. Modellen där politiker beställer och tjänstemän utför har lett till ett skräckregemente i stat, kommun och landsting. Skenförhandlingar mellan tjänstemän avslutas med låtsasavtal. Med hjälp av villiga tjänsteandar, ockerhyror och slavkontrakt stressar politikerna personal till bristningsgränsen. Med personliga tragedier som följd.
Politiska uppdrag är ett sätt att berika sig på andras bekostnad. Kampen om de betalda uppdragen är hård. Lång och trogen tjänst belönas med feta arvoden och generösa pensioner. För att dölja sitt ansvar och sin oförmåga att förstå och styra verksamheten fyller man dagarna med ständiga omorganisationer. Politiker leker direktörer. Detta kan aldrig accepteras.
Skalbolag
Uppdelningen i beställare och utförare ingår i projektet att förvandla kommuner och landsting till skalbolag. Politikerna vill fritt förfoga över insamlade skatter. Motalapolitikerna och deras kamrater försökte, med känt resultat. De reste, shoppade och belönade sig med kost och logi på skattebetalarnas bekostnad. Tekniska Verkens resande politiker friades i hovrätten.
När landstinget personal arbetar låtsas man att man hyr den av sig själv. De enheter som inte får pengar till allt i slavkontraktet, ”beställningen”, kan hyra ekonomer från landstingets kansli. Verksamheten sägs vara avgiftsfinansierad.
Politiker har ansvaret för anställda och medborgare. I ett försök att återta makten och den förväntade äran inför nästa val försöker Lars-Erik Johnsson (S) starta en idédebatt. Den förväntade honungen ska njutas av politikerna. När scenen sanerats från solkiga tjänstemän ska politikerna återta glansrollen. Efter åren som åskådare måste politikerna tränas för att klara nya avsnitt i den kommunala farsen:
Vi är bäst!
De tjänstemän som gjort grovjobbet ska nu ut i kulisserna. De har fått leva ut sina aggressioner. Politikerna har stöttat dem. Prästen Christian Braw menar att ledarskap är att göra sig av med psykopater och latoxar. Ritualslakten på den offentliga sektorn har dragit till sig personer med osunda behov och kadaverdisciplin. Personal skärs ner.
”Såsom i ett företag”
Politiker ska bli skådisar i ett nytt teaterprojekt. Det låter avancerat. När i modern svensk historia spelade politiker ledande roller? Kommuner och landsting har snart 20 år framfört farsen ”Såsom i ett företag”. Pjäser som ingen vill se ska läggas ner.
Normalt funtade ungdomar vänder politiken ryggen och väljer andra vägar. Miljöpartiet sågs som en frisk fläkt i det politiska livet i Ankköping. På detta fick man röster. Partiets lätt bedagade företrädare har krupit in i stugvärmen och köttgrytan. Arvoden och hägrande pensioner har fått virvelvinden att mojna.
I stället för att blåsa bort knoddarnas seger över sunt förnuft väljer miljöpartiet att stödja det koloniala förtrycket. Döda modellers sällskap spelas nonstop på landstingskansli och kommunkontor? Vem vill se eller spela med i den absurda fars som kallas politik.
Arne Grip
