Under de senaste månaderna har det skett åtta stycken allvarliga skjutningar i Linköping, en hel del brott mot knivlagen och nu hamnar snart Ryd på listan över landets utanförskapsområden. Det ropas på lag och ordning men några konkreta förslag ser man knappt röken av utom från pigga Socialdemokraten Elias Aguirre som helt enkelt vill riva Skäggtorp.
Nåja, jag överdriver så klart. Elias vill riva något enstaka hus för att stoppa nyrekryteringen av gängkriminella. En idé så god som någon. Eller i alla fall en politiker som har en ambition att ta tag i problemet på ett kanske lite annorlunda sätt.
Dock, det är valår nästa år och då ska valfläsket saltas innan det kokas för att sedan bli stekt skulle man kunna säga om man vill vara cynisk.
Det är däremot tyst från de kommunala fastighetsbolagen så väl som från de privata. Kanske jobbas det i det tysta, kanske inte. Men när det gäller det allt grövre våldet med beväpnade tonårspojkar har vi alla ett ansvar. Det får vi inte glömma.
När det just gäller våld, brott och missbruk så har Skäggetorp alltid varit på tapeten. Jag minns en artikel i FIB-aktuellt någon gång på 1970-talet om otrygga Skäggetorp och om en förort i fritt fall. Ett scenario som knappast växlat under de år som gått.
Jag arbetade under tidigt 1990-tal på Skäggetorpsskolan. Jag trivdes bra där. Visst fanns det utmaningar, som det så populärt omskrivs när det gäller något problematiskt, men det fanns lärare av den gamla skolan, en skolpolis eller vad de kallades just den dagen, en fritidsgård och en väldigt fin anda, “Skäggetorpsandan”.
Man var stolt över att bo i Skäggetorp och man stod upp för varandra. Var man nere i centrum och det blev tjafs så var det alltid någon som ställde upp och var redo och ta fajten. Den andan dog i och med att gängen tog över.
I torsdagskväll körde polisen bort ett tiotal män som skulle skapa trygghet eller något liknande i centrum. Polisen presstjänst var ganska snål med vad som egentligen skedde men folk på plats vittnat om en fast, resolut och bestämd insats. Jag är den första att applådera ett sådant tillslag. Polisen gör sitt bästa i de här områdena, de finns där för oss vanliga och någorlunda hederliga medborgare. Tänk på det nästa gång du svär efter en polis.
Åter till rivandet av Skäggetorp. Jag tror inte det finns någon snabb åtgärd men att lösa bostadsfrågan är en väg att gå. Kanske till och med det man borde löst från början.