Forskning om eliter, som formar politiska, ekonomiska och sociala utfall, är viktig. Det visar sociologen Liina Mustonens arbete. Den 1 september tillträder hon som ny lektor på REMESO, aktuell med bok om kontrarevolutionära eliters roll i Egypten.
Hur privilegier och social status försvarades och legitimerades i tider av politisk förändring är ämnet för Liina Mustonens nyligen publicerade etnografiska studie Revolutionary Anxieties. I den undersöker hon hur sociala aktörer med ledande roller vid kulturella institutioner i Kairo tidigt började motsätta sig den revolution som störtade president Hosni Mubaraks långvariga regim under den arabiska våren 2011.
– Naturligtvis var de här aktörerna väldigt oroliga för att de skulle förlora dessa positioner när nya politiska ledare kom till makten. Och de formulerade det ofta i termer av egyptisk identitet, men den identiteten bygger på en livsstil och ett kulturellt kapital som inte är tillgänglig för alla egyptier, konstaterar Mustonen på LiUs hemsida.
Hon genomförde sitt etnografiska fältarbete i Egypten 2011-2014. Under den perioden hölls landets första demokratiska val och det Muslimska brödraskapets kandidat Mohammad Mursi kom till makten. Han hade inte varit president ens en månad när motståndarna Mustonen studerat började ge uttryck för sin kritik. Efter knappt mer än ett år avsattes Mursi av militären.
– Istället för att bara titta på militären är mitt bidrag att också undersöka andra aktörer som bidrar till den växande vågen av auktoritarism, menar Liina Mustonen. Jag är särskilt intresserad av postkoloniala hierarkier och hur idéer om att vara västerländsk eller att vara modern utnyttjas av en specifik elit som anser sig själva mer liberala, än resten av egyptierna, berättar hon.
– I boken var jag särskilt intresserad av hur postkoloniala hierarkier och föreställningar om att vara västerländsk eller modern instrumentaliserades av en specifik elit som ansåg sig vara mer liberal än resten av egyptierna, förklarar hon.
Mustonens forskning visar att elitens kritik handlade mer om privilegier och sociala positioner än faktiska politiska reformer. Och att den påverkas av såväl nutida som koloniala stereotyper som framställer västerländsk livsstil som modern och överordnad, och de nya politiska ledarna som reaktionära.
– Det som också är intressant är hur en del av den här elitens retorik också liknar diskurser om migranter i Europa. Det vore intressant att ytterligare undersöka det möjliga sambandet, säger hon.
Utöver Egypten har hon studerat relationen mellan privilegierad rörlighet och mindre privilegierad migration i Libanon.
– Det är slående hur eliters rörlighet inte ens betraktas som migration medan rasifierade flyktingars och migrantarbetares rörlighet ofta ses som ett stort problem och begränsas kraftigt.
