Jahanara Nuri
Ingvar Carlsson, i Men on Men (1995: 7) sa ”Sanningen är att vi inte längre har råd att vara patriarkala, att vara sexistiska och att diskriminera.” Vilket är en realitet. För att göra ekonomiska framsteg behöver vi sociala framsteg. Kvinnors arbete, kreativitet och beslutsförmåga behövs desperat för att göra svenskt näringsliv och samhälle konkurrenskraftigt.
Av vad Ingvar säger verkar det som att kvinnor har antagit att staten inte kan springa utan dem, så de behöver inte kämpa som de brukade. Kommer kvinnor automatiskt att uppnå sitt slutmål, som är frihet, rättvisa i samhället och ekonomin?
Glömda steg mot transformation
Det samtida Sverige har mer eller mindre gått framåt sedan 1980-talet med sin nya förändringsregim vilket kan förklaras av vad den brittiske sociologen Nicholas Rose kallade ”avancerad liberalism”. Som, enligt hans tolkning, försöker rekonstruera det sociala beteendet hos statens folk utifrån ekonomisk logik.(Rose, 1999).
Parallellt med pågående förändringar i staten har jämställdhetsintegrering vuxit fram som en inflytelserik strategi för att implementera jämställdhetspolitisk i den politiska terrängen.
Ett verktyg för att omvandla eller utesluta?
Genus integreras i samband med regimförändringar. Den är #mainstreamed” på det sätt som politiken institutionaliseras. Detta eftersom principerna om jämställdhet, individuellt och kollektivt, har en stark position på agendan för etablerad politik i Sverige.
Vilket var lätt, eftersom jämställdhetsintegrering inte innebar en utmaning för de institutionella normer som det nyliberala systemet kräver. Inom systemet kan det bidra till att fortsätta att domineras av samma aktörer.
I vissa fall kan deras position till och med vara starkare. Partnerskap på regional och lokal nivå kan spegla befintliga maktstrukturer snarare än att kräva förändring. Ibland kan till och med stärka dem. Detta system riskerar ett bredare skifte i den feministiska rörelsen som traditionella hierarkier finns kvar och kan bli
svårare att hantera. Samhället i samtida svensk politik är en komplex organisation omgiven av maktskikt, varav kön är ett. I det här fallet måste politiken se en djupgående, strukturell förändring till en fullständig inkludering av ett genusperspektiv i allt politiskt beslutsfattande, extremt svårt.
Patriarkalt systemet och de-feminisering
Symtom på relaterade problem är inte osynliga. Sysselsättningshistoriken i Sverige speglar inte ett enhetligt mönster. Även om arbetet i många branscher alltmer övergick till kvinnor under 1800- och 1900-talen, förblev vissa yrken mansdominerade. Systemet är till sin natur patriarkalt. Det finns också några exempel på de-feminisering. Orsakerna som nämns för att motivera de-feminiseringen är desamma i alla hörn av världen som i Sverige: mekanisering, övergången från hantverksbutiker till fabriksproduktion, ökad arbetsfördelning och kompetensavveckling.
Vilket illustrerar att den samtida feminismen får böja sig för kraven från patriarkal makt och underkastelse under den nyliberala ekonomin. Därför görs försök att avsevärt försvaga kampen för feministisk enhet, medvetande och samlad makt.
Jämställdhet för individen och den feministiska rörelsen Jämställdhet ses till stor del ner på individen.
En flicka måste se till att hon gör det bästa av de möjligheter
som finns för henne, för att förbli jämställd. En komplex mångfald av kvaliteter, separata enheter men ändå en enad front, en kollektiv livskänsla, ett gemensamt mål och handling i kampen för kollektiva rättigheter och makt har kommit i skuggan.
Om kvinnlig egenmakt och kvinnors personliga värde betecknas av konsumtion och produktion misslyckas systemet troligen med någon förändring från vad som råder. Det behöver du vara den där individualiserade
och aktiva subjekten som är ansvariga för att förbättra sitt eget välbefinnande. Det är upp till dig, individen, att lyckas. Vilket vidgar klyftorna och hierarkierna av privilegier bland kvinnor. Den ekonomiska ojämlikheten blir högre, den sociala rörligheten lägre och rättighets aktivismen är som lägst.
Fria kvinnor på marknaden
Feminismen lovar inte samma frihet som den föreställde sig för hundra år sedan. Befintliga strukturer befriade kvinnor från traditionell patriarkal auktoritet men ersatte den med ”marknaden”. Löftet om att förändra kvinnors liv är hotat, eftersom kvinnors nackdelar i detta nya system är mindre könsbaserade och mer klassbaserade. Eller i vissa fall båda.
Mer och mer forskning som till och med Europeiska unionens upptäckt tyder på att jämställdhetsrörelsen blev allt mer sammanflätad med nyliberalismen.
Det är deras nya ”F-ord”, nya kulturella huvudstad.
Feminismen återskapas för att främja det politiska målet att öka marknadsvärdet.
En marknadsberäkning säger till dig, ’Du kvinna, du är en atom. Bli självoptimerande. Var entreprenöriell från födseln. Du ska vara ointresserad av social rättvisa eller massmobilisering. Den oupphörliga uppmaningen för dig att acceptera dig själv som denna imaginära maskin riktas till dig om du är från medel och övre medelklassen. De som inte har den relativa fördelen du har, de allra flesta, ska vara ur fokus.
Mest anmärkningsvärt är att idén om att jämställdhet uppnås genom jämställdhetsintegrering. Att regeringen tar hand om könsintressena. Och att aktivism inte längre är nödvändig. är inte en idé som kan hjälpa
utvecklingen att upprätthållas. Den angelägna frågan nu är hur vi kan upprätthålla och bredda motståndets massfeministiska renässans, upprätthålla enigheten, samtidigt som vi förkastar systemets uteslutande logik.
Jahanara Nuri
