Text: Jahanara Nuri
År 1921 insåg Sverige att det var det enda nordiska landet som inte tillät kvinnor att rösta. Det var en tid efter första världskriget. Världen har precis vaknat ur krigets inferno.
Omfattningen av Sveriges diplomati ökade efter första världskriget. Större lokaler ansågs nödvändiga, både fysiskt och etiskt. Den 26 januari 1921 röstade tvåkammarparlamentet för kvinnlig rösträtt.
Den nya krisen efter hundra år
Hundra år senare har landet infört en allmän och lika rösträttspolitik. I november 2021 hade tidigare finansminister Magdalena Andersson, en Harvard-utbildad ledare för Socialdemokraterna, blivit vald.
Var det ytterligare ett steg framåt för kvinnor i politiken?
Vänta lite.
Det var bara en hundra års av en ansträngande resa. Snart såg vi att det svenska samhället, fortfarande generellt sett, var väldigt patriotiskt när det gäller att balansera ekonomi, politik, karriär och patriarkat.
Senare i svenska riksdagsvalet 2022 förlorade den socialdemokratiska koalitionen majoriteten. Andersson meddelade sin avsikt att avgå som statsminister. Nationen ersatte en erfaren politiker och stark förhandlare med en representanten för högerregeringen i Oktober, 2022.
Mer framgång i världspolitiken än hemma
Även om Sverige, historiskt sett, var sist bland de nordiska länderna att ge kvinnor rösträtt och leda tog svenska företrädare en ledande roll i världens jämställdhetsdebatt. Svenska kvinnorepresentationer fick fler applåder i Europa och runt om i världen än hemma.
Med frågan om kvinnligt ledarskap på hemmaplan, står det svenska samhället fortfarande i kontrast till sina grannar. Finland har haft tre kvinnliga premiärministrar, Danmark två, Norge två. Island har haft två premiärministrar.
Trots sina progressiva sociala seder var Sverige på långsam väg mot kvinnlig premiärminister. Stora politiska partier har sällan letts av kvinnor. Vad Socialdemokraterna just ändrade med Magdalena Andersson.
Lyckad nivå
Men liksom i många andra länder har svenska kvinnor i politiken ställts inför dubbelmoral av patriarkatet. Diskriminering har alltid grundats på könsbaserade sociala normer som underbygger kvinnors ojämlikhet. Det belyser några av de hinder som hindrar och avskräcker kvinnor från att delta fullt ut i politiken. Samma fenomen ses runt om i världen.
Kvinnor har varit framgångsrika men bara upp till en viss nivå. Detta återspeglas inte bara i politiken utan även i näringslivet. Sverige har förespråkat att uppmuntra företag att förbättra sig på egen hand och har legat stilla på 37 procent kvinnor på den nivån enligt Gender Equality Global-rapporten.
Valåret 2022 aktualiserade förutsättningarna för de förtroendevalda, där hoten och hatet mot politikerna växte. Folkvalda kvinnor var särskilt utsatta, vilket visade på en ny era av problem med demokrati.
Den historiska resan
Samtidigt som vi tittar på aktuella problem och prestationer bör vi också titta på den långa svåra resa kvinnor och män gjort för att nå svenska folkets prestation inom jämställdhetsområdet.
1865-1862
Sveriges riksdag bildades i två kammare 1865, den första kammaren eller överhuset genom riksdagsreformen och andra kammaren eller lägre rum. Representanter för andra kammaren valdes av män som uppfyllde inkomstkravet. I år 1862, kvinnor som var ogifta eller änkor röstade vid denna tidpunkt indirekt på ledamöter av första kammaren. Kvinnor som ägde mark eller betalade tillräckligt med skatt och som hade fått ett skattebevis från regeringen fick också rösta i kommunala val i Sverige.
1884-1919
Frederick T. Borg presenterade den första oberoende motionen (proposition nr 49) om kvinnlig rösträtt i underhuset 1884, fastställdes; 44 för och 53 emot. Kvinnor skrev dock brev till den svenske kungen Oscar II och bad om deras rösträtt. I år 1919, var Sverige det enda nordiska landet som ännu inte gett kvinnor nationell rätt att rösta eller ställa upp i riksdagsval.
Rösträtt
Regeringens första förslag om kvinnlig rösträtt (Kung. Maj:ts proposition nr 110), antogs av andra kammaren 1912. Men det avvisades av den första kammaren. Mellan 1912 och 1919 lades ytterligare förslag fram, både av riksdagsledamöter och regeringen, inklusive Kung. Maj:ts proposition nr. 104 av 1918. Men 1919
framstår fortfarande som en viktig sådan i historiens tidslinje, för det året godkände riksdagen regeringsförslaget (Kung. Maj:ts proposition nr 358).
Ändring i Riksdagens regler
En utökad rösträtt krävde ändringar i riksdagens regler – ett av de fyra författnings dokumenten. Den krävde också att ändringsförslaget skulle röstas om två gånger, en gång före riksdagsvalet och en gång efter valet.
Den första ändringen av lagen om rösträtt för kvinnor antogs 1919. Första och andra kammaren godkände förslaget den 2 maj 1919. Riksdagsvalet hölls den 28 september 1920. Den slutliga omröstningen om ändringen hölls den 26 januari 1921. Med 78 röster mot 31 passerade den första kammaren. Riksdagsordningen (SFS 1921:20) gav alltså kvinnor rösträtt från 1921 och framåt.
År 1921 ’’Äntligen stod kvinnan i talarstolen”
I september 1921 fick kvinnor den första direkta rösten i det första parlamentsvalet. Det var också samma år, 1921, då kvinnor också valdes in i riksdagen. Kirsten Hesselgren valdes in i första kammaren. Till andra kammaren valdes Elizabeth Tamm, Nellie Thuring, Bertha Wellin och Agda Ostlund.
I Gösta Berlings Saga sa skribenten: “Äntligen stod prästen i predikstolen”.
I det starkt upplysta huset inledde Agda Östlund, den första kvinnan som talade inför riksdagen, sitt tal med att säga: “Äntligen stod kvinnan i talarstolen”.
Jahanara Nuri
