Fusk och bedrägerier med bidrag och välfärdstjänster kan ske utan att upptäckas och miljarder skattekronor riskerar att hamna hos kriminella aktörer. En ny kartläggning från Socialstyrelsen pekar ut flera risker i dagens välfärdssystem.
Enligt kartläggningen finns det alltid en viss risk när kommuner betalar ut pengar till externa aktörer. Inom socialtjänstens område kan det handla om upphandling av privata utförare, stöd till föreningar som exempelvis driver boenden eller ekonomiskt bistånd till privatpersoner.
Socialstyrelsen betonar att det många gånger saknas tillräckliga verktyg och resurser för att kontrollera hur pengarna faktiskt används för att förhindra att pengar går till exempelvis organiserad brottslighet.
– Genom att föra samman nationell kunskap med lokala förutsättningar kan kommunerna utveckla ett mer träffsäkert arbete mot välfärdsbrott. På så sätt kan risken för att välfärdspengar hamnar hos oseriösa aktörer minskas, säger Björn Eriksson, Socialstyrelsens generaldirektör, i ett pressutskick.
Fragmenterat välfärdssystem
Dagens välfärdssystem är fragmenterat och ansvaret för kontroll är delat mellan flera myndigheter och verksamheter. Det kan leda till att varningssignaler missas och att oseriösa företag får tillträde till marknaden och på så sätt får tillgång till utbetalningar från välfärdssystemet. Det ställer stora krav på samverkan mellan olika parter.
Informationsövertag utnyttjas
Ett centralt problem är att utförare eller mottagare sitter på mer information än kommunen – ett informationsövertag som kan utnyttjas.
– I kartläggningen visar vi att vissa typer av verksamheter kan vara mer sårbara – till exempel insatser som utförs med begränsad insyn, i mindre verksamheter eller där brukare är i stark beroendeställning till utföraren. Dessa insatser är svårare att följa upp och kontrollera och informationsövertaget riskerar därmed att öka, säger Lina Hedlund, utredare på Socialstyrelsen.
Samtidigt visar kartläggningen att risken för välfärdsbrott och felaktiga utbetalningar ökar när beslut baseras på uppgifter som lämnas av utföraren eller mottagaren själv och möjligheten att verifiera uppgifterna är begränsade. Kommunerna behöver arbeta för att säkerställa att uppgifterna som lämnas är korrekta.
