Hans Nilsson var tidigare professor i historia vid Linköpings universitet från och med 1994. Som yrkesverksam har han publicerat ett flertal skrifter. När undertecknad når honom håller han dock på med en bok om, det i mångas ögon mytiska, mellanölet. När han inte gör det är han engagerad i Linköpingslistan med ett särskilt öga för Tinnerbäcksbadet.
– Det är ingen bok om bryggerier eller hur man tillverkar mellanöl. Det är istället lite av en spegling av den anda som rådde på den tiden från 1965 och till man förbjöd det 1977, förklarar Hans, eller Hasse som han nästan alltid kallas. Han fortsätter:
– Mellanölet byggde på en idé om att man skulle lära svenskarna att dricka öl och till skillnad mot den pilsner som fanns tidigare så smakade mellanölet bra. Sedan blev det till syndabock när man ville förbjuda det med anledning av det myckna ungdomsfylleriet, bland annat.
Mellanölet såldes i vanliga livsmedelsbutiker, dock inte på söndag då man fick täcka över det.
– Ja, jag minns det tydligt hur ölbackarna hade presenningar över sig på den tiden.
Att skriva en bok helt utanför universitetet eller den akademiska världen är både befriande och skönt, menar Hans som numera är pensionär men är kvar lite i den akademiska världen.
Man kan skriva en bok bara för att det enbart är roligt och helt utan akademiska ambitioner, förklarar Hans som även är engagerad i det lokala bokförlaget DIBB (Där Idéer Blir Böcker).
Den populära badsjön
Att Hans valde att engagera sig i Linköpingslistan har delvis att göra med hans engagemang för Tinnerbäcksbadet eller “Tinnis” som det heter i folkmun. Badet invigdes redan 1938 och på vintertid fanns det även en skridskobana vid badsjön.
– Jag tror inte att den som är lite yngre och kanske född på 1990-talet har någon positiv bild av “Tinnis” men är man äldre så finns det tydliga minnen av folkliv vid den populära badsjön, förklarar Hans som verkligen vill bevara “Tinns” som det var en gång i tiden. Han menar att inget annat parti har drivit frågan.
– Nej, det är nästan konstigt tyst i denna fråga. Men “Tinnis” och Trädgårdsföreningen är två viktiga platser i Linköping för både avkoppling och den som kanske vill röra på sig.
Linköpingslistan har en bra blandning på människor som verkligen vill sin stads allra bästa oavsett vilken politisk färg man haft tidigare.
– Det är nog en ganska bra blandning på människor hos Linköpingslistan och det tror jag är bra. Att man inte har någon partipiska som tydligt talar om vad och hur man ska tycka. Det är högt i tak vilket är viktigt för mig, avslutar Hans Nilsson som forskade först och främst om socialhistoria där han har ägnat sig särskilt åt områdena lokalhistoria, familjehistoria, historisk demografi och hälsohistoria.
