Ska samhället skydda sig från barn som begår brott, eller behöver barnen själva skyddas? Frågan är central i dagens debatt om ungdomskriminalitet. Men den är långt ifrån ny. Under de senaste 150 åren har samhällets svar växlat mellan straff, vård, uppfostran och stöd.
Tillsammans med Bengt Sandin, professor emeritus vid Tema Barn, leder hon forskningsprojektet Farliga barn eller barn i fara? Ungdomskriminalitetens föränderliga gränser. Projektet undersöker hur synen på unga lagöverträdare förändrades mellan 1860 och 2000 och vilka idéer som låg bakom samhällets reaktioner på ungdomsbrottslighet.
Projektet fick 3,8 miljoner kronor från Vetenskapsrådet i november 2025 och forskarna hoppas att det ska bidra med ett längre historiskt perspektiv till en debatt som ofta fokuserar på dagens problem och lösningar.
– Vi fastnade för dagens debatt och började söka oss tillbaka i historien till när vi sett liknande resonemang. Hur har samhället hanterat de här frågorna över tid? Vad blev resultaten? säger Rebecka Andersen., i en text på LiUs hemsida signerad av Jenny Widén och Maria Landqvist.
Olika berättelser
Med hjälp av polisregister, domstolshandlingar, offentlig statistik och statliga utredningar undersöker forskarna hur unga lagöverträdare har porträtterats och behandlats genom historien.
Ett exempel är en polisrapport från Stockholm 1874 där grupper av barn beskrivs som farliga stöldligor som skapade otrygghet i staden. När forskarna granskar perioden framträder samtidigt en annan bild. Många av brotten handlade om mindre snatterier under år som var präglade av fattigdom och hungersnöd.
– Det intressanta är inte bara vad barnen gjorde, utan hur myndigheter och samhälle valde att beskriva dem. Samma barn kunde framställas som farliga eller som utsatta beroende på vilket perspektiv man utgick från, säger Bengt Sandin.
Brottsoffer?
Projektet undersöker också hur kön, klass och etnicitet har påverkat samhällets bedömningar av unga lagöverträdare. I en tidigare forskning har Rebecka Andersen studerat flickor som under början av 1900-talet placerades på uppfostringsanstalten Viebäckhemmen. Flera av dem hade utsatts för sexuella övergrepp av nära anhöriga och blivit gravida. Trots det betraktades de som kriminella och kunde dömas för så kallade horbrott.
– Med dagens ögon skulle vi ha betraktat henne som ett brottsoffer. Endast brottsoffer, säger Rebecka Andersen.
Exemplet visar hur gränsen mellan att ses som brottsling och som brottsoffer har förändrats över tid.
– Det är egentligen ett och samma barn som antingen betraktas som ett farligt barn eller som ett barn i fara. Det är därifrån projektets titel kommer, säger hon.
