En ny världsordning håller på att ta form

_{Ferri Davoudi Juni 2026}

En ny världsordning håller på att ta form – en ordning som ofta beskrivs som ”multipolär”. I denna ordning kommer flera makter med olika storlek och kapacitet att vara närvarande. Dessa tillhör olika kulturer och civilisationer och har sannolikt inte samma syn på vad en global ordning innebär.

Man bör komma ihåg att övergångsperioder i världssystemet är tider präglade av hård konkurrens, intensiva konflikter och både små och stora blodiga krig. Under 1900-talet utkämpades två världskrig just på grund av denna fråga. Berodde det uteblivna tredje världskriget på att de två främsta rivalerna båda var utrustade med kärnvapen?

Hade båda sidor accepterat att ett omfattande kärnvapenutbyte skulle leda till ömsesidig och garanterad förintelse?
Krig är ett av de imperialistiska och kapitalistiska systemens kännetecken och inneboende egenskaper. Historiskt har detta fenomen uppstått genom konkurrens om resurser, nya marknader och geopolitisk dominans.

Dimensionerna och rötterna till detta synsätt är följande:
Imperialistiska system behöver billigare råvaror och konsumtionsmarknader utanför sina egna gränser för att upprätthålla ekonomisk tillväxt. Denna konkurrens leder till konflikter mellan olika makter.
Genom historien har dominerande makter antingen direkt ingripit eller använt ombudsstyrkor för att utvidga sina inflytelsesfärer eller förhindra framväxten av nya rivaler.
Kärnvapen fungerar som ett avskräckande vapen och kan på kort sikt förhindra krig. Men om de imperialistiska makterna inte störtas genom folkets revolutioner är globala militära konflikter, inklusive kärnvapenkrig, inte uteslutna.

Avskaffandet av alla krig

Avskaffandet av alla former av krig – både globala och lokala – kommer enligt detta synsätt att uppnås genom klasskamp och socialistiska revolutioner. Så länge klasser existerar är klasskampen oundviklig.
För att förhindra erövringskrig måste de imperialistiska kapitalistiska systemen störtas.
Under de nuvarande förhållandena har den västerländska imperialismen, efter 500 års global hegemoni och inför risken att förlora denna överlägsenhet, en större benägenhet att föra och utvidga krig. Därför bör den vara huvudmålet för världens frihets- och fredsälskande krafter.

Defensiva krig

Imperialistisk expansionism under västerländsk hegemoni genomförs ofta genom militära interventioner och genom att försvaga andra länders politiska och ekonomiska självständighet. Fortsättningen av denna krigiska politik ökar risken för både lokala och globala krig.
Framväxten av defensiva krig från svagare länder är enligt detta perspektiv oundviklig.
Kort sagt betraktas klasskampen och de exploaterade massornas medvetna vilja som historiens drivkraft och den främsta orsaken till grundläggande samhällsförändringar.
Huvudargumentet är att militära verktyg och vapen (även destruktiva kärnvapen) i slutändan endast är redskap i de härskande klassernas händer och inte kan styra historiens utveckling till förmån för att bevara den rådande ordningen. Det är folkmassorna som i slutändan håller produktionen, ekonomin och samhället igång.

Ferri Davoudi, fredsaktivist
Juni 2026