DEBATT: Trump befinner sig i ett dödläge i kriget mot Iran

^{Ferri Davoudi}

Med gårdagens militära attack måndagen den 25 maj mot södra Iran och dödandet av fyra iranska soldater har krigshettan återigen flammat upp. Regionen och världen befinner sig i ett läge präglat av en farlig upptrappning av spänningarna mellan USA och Iran – spänningar som har vuxit fram ur en strukturell kris i det globala imperialsystemet.

Efter år av blockad, sanktioner och militära hot ser den amerikanska imperialismen sig själv oförmögen att fullt ut genomdriva sin vilja, trots sin uppenbara militära överlägsenhet – något som blottlägger den imperialistiska maktens begränsningar och fördjupningen av dess politiska och strategiska kris.

Kvävning av Iran

USA:s president Trump hade redan från sin första mandatperiod satsat på en politik för ekonomisk och politisk kvävning av Iran – en politik vars yttringar inkluderade utträde ur kärnenergiavtalet, förlamande ekonomiska sanktioner, mord och direkta hot, samt försök att isolera Teheran regionalt och internationellt. Men denna politik ledde inte bara inte till Washingtons förväntade underkastelse, utan bidrog också till att situationen blev mer komplicerad och att spänningarnas och instabilitetens omfattning vidgades.

Vad som händer i dag är inte bara en diplomatisk dispyt eller en konflikt mellan två regeringar, utan en återspegling av djupare motsättningar inom det globala imperialistiska kapitalistsystemet. USA, som alltid har utövat sin dominans genom militär makt, kupper, ekonomisk blockad, hot och utpressning, står nu inför en relativ minskning av sin förmåga att ensidigt kontrollera världen – samtidigt som nya regionala och internationella makter växer fram och folkens motstånd mot dominans-, plundrings- och våldspolitik ökar.

USA:s äventyr

Ur detta perspektiv försöker Washington omforma regionen på ett sätt som tillgodoser de amerikanska olje- och militärmonopolisens intressen och skyddar den sionistiska existensen, imperialismens viktigaste strategiska allierade i regionen. Därför är den växande aggressionen mot Iran inte skild från det öppna imperialistisk-sionistiska kriget mot det palestinska folket och regionens folks rätt till frihet och suveränitet – ett krig vars mål är att tvinga regionens folk i knä och rita om maktbalansen med våld.

Men de faktiska och politiska realiteterna visar att USA:s äventyr inte längre är garanterade. De krig och aggressioner som den amerikanska imperialismen under de senaste decennierna har lett – från Irak och Afghanistan till Palestina och Iran – har inte fört med sig något annat än enorm ekonomisk, militär och politisk förödelse och utnötning, och har samtidigt inte heller uppnått de uttalade målen.

Idag tycks frågan om Iran hålla på att förvandlas till ett regionalt träsk för USA:s regering – ett träsk som det inte är lätt att ta sig ur, särskilt mot bakgrund av de sammanflätade regionala och internationella allianserna och den växande folkliga ilskan mot USA:s och sionismens politik.

Inga fler krig i regionen

De progressiva och revolutionära krafternas principiella ståndpunkt bör baseras på motstånd mot imperialistisk intervention samt USA:s och sionismens aggression, och på försvar av folkens rätt till självbestämmande och nationell suveränitet.

Erfarenheterna har visat att den amerikanska imperialismen inte för med sig något annat än förstörelse, förtryck av folk och att hetsa till krig – men samtidigt är den inte längre, som förr, kapabel att påtvinga stabilitet eller absolut dominans. Ju djupare dess ekonomiska, sociala och politiska kriser blir, desto mer ökar dess aggressiva tendenser och dess utrikespolitik blir farligare. Trots allt är folken, trots alla lidanden, fortfarande kapabla att omintetgöra dominansprojekt om de har tillgång till verktyg för organisering, motstånd och medvetandegörande.

Vad regionen behöver i dag är inte fler krig och externa interventioner, utan folkliga, demokratiska och nationella kampanjer som gör slut på beroende, plundring och despoti och banar väg för nationell frihet, social rättvisa och verkligt folkligt styre.

USA har nått en fullständig återvändsgränd i sin aggression mot Iran och måste acceptera sitt nederlag och lämna Mellanöstern. Det finns ingen annan väg till lugn i regionen.

^{Ferri Davoudi, fredsaktivist
26 maj 2026}