EU och Invasiva artförteckningen

Sveriges första nationella förteckning ger nya verktyg mot invasiva främmande arter

Nyligen infördes en ny förordning i kraft och i samband med det Sveriges första nationella förteckning över invasiva främmande arter. Förteckningen som innehåller 34 arter gör det enklare att sätta in åtgärder mot arter som är problematiska i Sverige men som inte finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter.

Den nationella förteckningen är en del av en ny svensk förordning om invasiva främmande arter. Syftet är att stärka det förebyggande och praktiska arbetet i både land- och vattenmiljöer, med fokus på arter som bedöms vara särskilt problematiska i Sverige, men som inte omfattas av EU:s gemensamma förteckning.

För arterna på den nationella förteckningen gäller bland annat förbud mot att avsiktligt sprida, sälja, odla, transportera eller släppa ut arterna i miljön.

– Att den nationella förteckningen nu börjar gälla är ett viktigt steg för att stärka skyddet av biologisk mångfald. Den ger oss bättre möjligheter att agera tidigt och mer träffsäkert innan dessa arter hinner etablera sig i ännu större skala, säger Henrik Lange, nationell samordnare för landlevande invasiva främmande arter, Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande. 

Nationell förteckning – ett komplement till EU:s motsvarighet 

Den stora skillnaden mellan den nya nationella förteckningen och EU‑förteckningen är utgångspunkten för riskbedömningen.

EU:s förteckning baseras på risker ur ett unionsperspektiv, medan den nationella förteckningen är anpassad efter svenska ekologiska och geografiska förhållanden.

Det innebär att arter som kanske inte utgör ett allvarligt hot i andra delar av Europa, men som kan orsaka stor skada i Sverige, nu omfattas av reglering och åtgärder på nationell nivå.