LSS-verksamheter behöver inkluderas i kommuners och myndigheters brottsförebyggande arbete. Det visar en ny kartläggning från Socialstyrelsen, som pekar på en grupp med både ökad utsatthet och risk att dras in i kriminalitet.
Kartläggningen visar att det förekommer att personer med LSS-insatser rekryteras till att utföra kriminella handlingar. Det rör sig om ett mindre antal fall, men Socialstyrelsen vet inte hur stort mörkertalet är eftersom många kommuner saknar uppgifter om detta.
I jämförelse med befolkningen i övrigt är det dock betydligt vanligare att personer med LSS-insatser själva utsätts för brott.
– Det här handlar om en grupp som både löper högre risk att utsättas för brott och att dras in i kriminalitet. När man har svårt att överblicka konsekvenser ökar sårbarheten – och då måste stödet runt individen vara starkt, säger Björn Eriksson, Socialstyrelsen generaldirektör, i ett pressmeddelande.
Riskfaktorer för kriminalitet
Kartläggningen visar att personerna som rekryterats till kriminalitet ofta har flera kända riskfaktorer, som ett skadligt bruk och beroende, psykisk ohälsa, social isolering och brist på sysselsättning.
– För att förebygga kriminalitet behöver vi se hela bilden. Det handlar både om att minska utsattheten hos personer med LSS-insatser och motverka rekrytering till kriminella nätverk. Kommunerna berättar exempelvis att de saknar verktyg för att stödja personer med LSS-insatser som samtidigt har en samsjuklighet, säger Charlotte Fagerstedt, utredare på Socialstyrelsen.
Risk att gruppen förbises
Trots att kommunerna har ett lagstadgat ansvar för brottsförebyggande arbete visar kartläggningen att LSS-verksamheterna sällan ingår i det arbetet. Barn och unga med funktionsnedsättning inkluderas exempelvis inte i kommunernas lägesbilder och åtgärdsplaner.
