För personer som återhämtat sig från diagnoser där långvarig trötthet är utmärkande verkar en ny förståelse för symtomen ha varit central för tillfrisknandet. Det visar en studie från Linköpings universitet.
Svår trötthet eller utmattning som inte går över, oavsett mängden vila, kallas i medicinska sammanhang fatigue. Långvarig fatigue är ett dominerande symtom i diagnoser som postcovid, utmattningssyndrom och kroniskt trötthetssyndrom, som också kallas ME/CFS.
– Det finns väldigt lite forskning om människors upplevelser av att återhämta sig från de här sjukdomstillstånden. De kämpar väldigt mycket på egen hand. Vi ville ta reda på vad vården kan göra och lära sig av personers erfarenheter att tillfriskna, säger Hannah Linnros, doktorand vid Linköpings universitet och psykolog vid Universitetssjukhuset i Linköping, i ett pressmeddelande.
Minskar livskvaliteten
De drabbade blir ofta mycket negativt påverkade av tröttheten, som kraftigt begränsar vad de kan göra och hur de mår. Trots att fatigue både minskar livskvaliteten kraftigt och är en vanlig anledning att söka vård, saknas samsyn om vad som orsakar tröttheten och hur den ska behandlas. Diagnoserna och tillstånden är omdiskuterade både bland forskare och i samhället.
För att få en djupare förståelse för hur en återhämtning kan gå till har Hannah Linnros intervjuat fjorton vuxna som varit långtidssjukskrivna med minst en av diagnoserna postcovid, utmattningssyndrom eller kroniskt trötthetssyndrom. Flera av dem hade varit sängbundna i längre perioder och deras liv hade varit mycket begränsade. När de deltog i studien hade alla återhämtat sig och arbetade eller studerade.
– I stort sett var det samma mönster vi såg i alla intervjuer. Personerna hade själva fått söka kunskap, främst utanför sjukvården. De hade försökt förstå vad som hänt dem och sökte sätt att må bättre och klara sin vardag, säger Hannah Linnros.
