Ferri. Davoudi
Varför bör vi iranier värna om Nowrooz , särskilt i en tid då skuggan av krig, våld och sorg tynger vårt land? När orättvisans och otrygghetens sår har drabbat många iranier och hjärtana fyllts av oro – är inte firandet då ett tecken på likgiltighet inför smärtan?
Svaret ligger kanske just i själva kärnan av Nowrooz.
Nowrooz är inte glömskans högtid; det är inte heller förnekandets högtid inför lidandet. Nowrooz är övergångens ritual. Det är ritualen för det ögonblick då naturen, efter en kall, torr och mörk vinter, utan att förneka vintern, gror ur själva kylan. Det gröna är inte ett förnekande av vintern; det är ett svar på den.
Mörkrets existens
Nowrooz är en symbol för ett hopp som är medvetet om mörkrets existens, men som inte ser det som ett oundvikligt öde. I en kultur som gång på gång har mött invasion, krig, sammanbrott och sorg, är Nowrooz en upprepning av ett historiskt budskap: Livet finner sin väg, även under de svåraste förhållanden.
Kulturell ståndaktighet
Att värna om Nowrooz i en sådan tid är inte en smärtfri glädje, utan snarare en form av kulturell ståndaktighet. En förklaring av sanningen att vår identitet inte enbart definieras av lidande; att vi inte bara är berättelsen om våra sår, utan även berättelsen om våra återresningar. Nowrooz påminner oss om att nationer inte bara överlever genom militär styrka, utan består genom sitt kollektiva minne, sina ritualer och sitt gemensamma hopp.
Om vintern symboliserar stagnation och mörker, påminner Nowrooz om att ingen vinter är evig. Även i sorgens mitt finns en möjlighet till pånyttfödelse; även i förstörelsens mitt finns en möjlighet att bygga upp.
Kanske är det just i sådana tider som värnandet om Nowrooz finner sin mening – som en betoning av livets värdighet, av vår förbindelse med vår jord och vår historia, och av tron på att morgondagen kan vara annorlunda.
Nowrooz är en symbol för ett folks motståndskraft som gång på gång har sårats men ändå stått upprätt. En symbol för kontinuitet, inte för kapitulation. Och kanske är den största formen av motstånd i krigets och sorgens tid just detta: tron på möjligheten att åter bli grön.
Ferri. Davoudi, fredsaktivist
