Ferri Davoudi, 3 jan 2026
De händelser som inträffade i Venezuela den 3 januari 2026 var kulmen på en långvarig serie fientliga handlingar från USA mot ett oberoende latinamerikanska land, med rötter i årtionden av Washingtons inblandningspolitik i regionen.
Dessa direkta militära attacker, som inkluderade flygbombningar av militärbaser och ekonomiska anläggningar i Caracas och delstaterna Miranda, Aragua och La Guaira, representerar en farlig utveckling i den amerikanska imperialismens politik på västra halvklotet. I denna analys betraktas dessa åtgärder inte som en isolerad händelse, utan som en del av en systematisk strategi för att utöva dominans och kontrollera regionens strategiska resurser:
Fas ett: Ekonomisk blockad och ensidiga sanktioner
USA har sedan 2019 infört stränga sanktioner mot Venezuela, främst inriktade på oljeindustrin, banksektorn och finansiella transaktioner. Dessa sanktioner, utformade för att paralysera Venezuelas ekonomi, utgjorde i själva verket en form av ekonomiskt krig. Genom att sanktionera oljetransportföretag försökte Washington stoppa landets oljeexport och strypa dess huvudsakliga valutatillgångar. Dessa åtgärder bröt mot internationell rätt och principerna om nationell suveränitet, men USA rättfärdigade sanktionerna med hänvisning till sin inrikespolitik.
Fas två: Skapande av säkerhetsförevändningar
Från augusti 2025 började USA förlägga militärflottor och styrkor från Southern Command i Karibiens vatten. Denna åtgärd genomfördes under förevändningen att bekämpa narkotikasmuggling, men Caracas varnade med rätta för att operationerna var en täckmantel för andra syften. Under denna period genomförde USA mer än 30 bombningar mot småbåtar i Karibien och Stilla havet, vilket ledde till döden för över 100 personer. Dessa attacker skedde utan tillhandahållande av bevis eller rättegång, och Förenta nationerna beskrev dem som ”extrajudiciella avrättningar” och ”massakrer”. Det är intressant att notera att USA aldrig nämnde sina egna inhemska kartellers roll i narkotikakonsumtion och -distribution, utan enbart skyllde på transaktionsländerna.
Fas tre: Policyförskjutning mot resurskontroll
I december 2025 införde det amerikanska finansdepartementet nya sanktioner mot sex venezuelanska oljetransportrederier. Denna åtgärd sammanföll med beslagtagandet av en oljetanker och försäljningen av ”Citgo”, Venezuelas viktigaste tillgång i USA. USA:s president Donald Trump förklarade öppet att Venezuelas olja hade ”stulits” och borde tas under amerikansk kontroll. Dessa uttalanden visade tydligt att den tidigare föregivna kampen mot narkotika bara var en förevändning, och att det huvudsakliga målet var att komma åt energiresurser.
Ekonomiska och strategiska motiv: Olja och bortom det betydelsen av Venezuelas energireserver
Venezuela har världens största bevisade oljereserver och betydande reservoar av naturgas, guld, järn, diamanter och andra mineraler. Dessa resurser är mycket attraktiva, särskilt för ett land som USA som är en stor energikonsument, i en värld som står inför energikris och ekonomiska förändringar. Kontroll över dessa resurser ger inte bara USA energisäkerhet, utan stärker också landets geopolitiska position i regionen.
”Krig-för-resurser”-strategin
Under de senaste decennierna har USA upprepade gånger använt olika förevändningar för att få makt över andra länders resurser. När det gäller Venezuela genomfördes denna strategi enligt följande mönster:
1. Ekonomiska sanktioner för att försvaga regeringen.
2. Skapande av en säkerhetsförevändning (terrorism, narkotika).
3. Direkta anspråk på resursägande.
4. Användning av militärt våld för att realisera dessa anspråk.
Detta mönster är exakt detsamma som tillämpades i Irak, Libyen och andra länder. USA betecknar först regimer som ”terrorister” eller ”korrupta”, inför sedan sanktioner och går slutligen till militärt ingripande.
Rättsliga och internationella dimensioner: Uppenbart brott mot lagen
Överträdelse av FN-stadgan
USA:s attack mot Venezuela är en klar överträdelse av FN-stadgan, särskilt dess artiklar 1 och 2 som betonar staters lika suveränitet, icke-inblandning i inre angelägenheter och förbudet mot användning av våld. Denna attack skedde utan säkerhetsrådets mandat och utan något omedelbart hot mot USA. Venezuela beskrev i ett officiellt uttalande denna handling som ett ”grovt militärt angrepp” och förbehöll sig sin rätt till självförsvar.
Nej till amerikanska terrorristatacker mot Venezuela!
Ferri Davoudi, fredsaktivist
