Ferri Davoudi
De tekniska bedömningarna från Internationella atomenergiorganet (IAEA) är en tydlig läxa i imperialistisk manipulation. IAEA:s generalsekreterares rapport från juni förvandlades till ett strategiskt vapen för Israels och västlands aggression. Bara en dag efter IAEA:s politiskt motiverade rapport, som anklagade Iran för att inte uppfylla sina åtaganden, inledde USA och Israel sin tidigare planerade attack.
Genom att ge en partisk bekräftelse blev Grossis uttalande en förspel till militärt svek, eftersom Israel och USA använde IAEA:s processer för att rättfärdiga sin förberedda aggression. Detta visar hur FN:s tekniska och institutionella organ blir medbrottslingar när USA-ledd imperialism instrumentaliserar deras ”fynd”.
IAEA har därmed, genom att tillåta att dess rapporter skapar våld istället för att förhindra det, visat att dess bedömningar tjänar herraväldets intressen snarare än icke-spridning – något som underminerar dess skenbara neutralitet i den globala södern. Som kärnvapenspridsexperten Jeffrey Lewis varnade kommer dessa attacker ”chocka världen”, eftersom länder kommer att dra slutsatsen att ”utan nukleärt avskräckande, är inget land säkert från västlands aggression.”
Attackerna kommer att accelerera just den spridning de påstås förhindra
USA:s och Israels attacker mot Irans kärnanläggningar kan ge kortsiktiga taktiska framgångar, men kommer paradoxalt nog att påskynda den kärnvapenspridning de säger sig vilja stoppa. Detta sker genom tre förstärkande mekanismer:
1. Iran kommer att dra sig undan internationell kontroll
Genom att attackera fredliga anläggningar under IAEA-inspektion omvandlas ett transparent, internationellt övervakat program till ett ogenomskinligt, västerländskokontrollfritt program. Iran kommer att flytta sin verksamhet under jord, avbryta inspektionssamarbetet och därmed skapa exakt den informationsblindhet som angriparna fruktade.
Redan nu har Irans parlament beslutat att suspendera samarbetet med IAEA, medan andra länder ser på och lär sig. När ett fredligt, internationellt övervakat program angrips utan konsekvenser för angriparna, skapas starka incitament för att flytta verksamheten under jord, begränsa inspektioner och påskynda hemlig utveckling.
2. Aggressionen stärker nationell enighet och kärnvapensträvan
Utländsk aggression skapar en enighet i Iran som tidigare inte funnits och en folklig efterfrågan på nukleärt avskräckande. Det som en gång var en omdebatterad politik blir nu en nationell överlevnadsfråga över alla politiska skikt.
3. Militära angrepp underminerar diplomatins trovärdighet
Militära aktioner mot en nation som följer internationella avtal förstör den kvarvarande trovärdigheten i diplomatiska lösningar och skickar en tydlig signal: att följa reglerna ger ingen säkerhet, och maximalt avskräckande blir den enda logiska strategin.
En regional dominoeffekt
Detta skapar en regional dominoeffekt där andra länder, när de ser att följandet av icke-spridningsavtalet (NPT) och samarbete med IAEA inte ger skydd mot attacker, drar slutsatsen att kärnvapen fungerar som ”inte ett hot, utan ett sköld”. Detta kan potentiellt dubbla antalet kärnvapenstater inom några decennier.
Som en före detta IAEA-inspektör varnade: attacker som syftar till att stoppa Irans kärnvapenutveckling kan ”garantera att Iran blir en kärnvapenstat inom 5–10 år”. Förebyggande har genom en självuppfyllande profetia förvandlats till acceleration.
Ferri Davoudi, fredsaktivist
6. Juli 2025
