Text: Jahanara Nuri
Även om Ukraina är ett stort land, rikt på naturresurser, har landets ekonomi haft det kämpigt, och som ett resultat, samlat på sig en enorm nationell skuld till internationella finansbolag.
Ukraina planerad under 2022 att börja betala tillbaka dessa statsskulder, men samtidigt startade Rysslands invasion av Ukraina.
Vanlig ukrainsk tjej
Irina växte upp i västra Ukraina och hon är en av de 42 000 ukrainare som beviljades asyl i Sverige efter den ryska invasionen den 24 februari 2022. Det är ett krig som utkämpas av tonåringar, ungdomar, äldre; med miljontals kvinnor och barn som tvingas söka skydd i grannländerna. Bokstavligen känner hela Europa och hela världen av eldsflammorna från kriget. I detta sammanhang, speglar ”en vanlig ukrainsk tjej” hennes sinne, upplevelser och berättelse en del av historien om en orolig värld.
”Ukrainismen”
Irina hade en härlig barndom, lyckligt förankrad i ”ukrainsk kultur”. Vid den tiden började europeiska klassiska musiktrender florera i det oberoende landet Ukraina. Som ett resultat av detta ville föräldrarna lära sina barn traditionell musik också. Vid sex års ålder skickade föräldrar henne till fiollektioner.
Den enda koppling hon hade med politik var att hon röstade på sin regering vid nitton års ålder.
Vid den tiden hade hon gått igenom en mycket disciplinerad studie i skolan; blev bekant med historien om Ukraina, Ryssland, Europa och världen. Under lite mer än två decennier av sitt liv, utvecklade hon faktiskt en viss förståelse för hur politiska vindar vänder sig när makten förändras.
– Jag kan inte säga att jag minns tiden särskilt väl, från krigets början, och våren som följde, säger Irina, en flykting som växte upp i västra Ukraina och flydde från Rysslands krig och invasion av hennes hemland.
Februari var vintertid
Irina kallar vintern för krig, och då hoppar ordet vår samtidigt in i hennes minne. I verkligheten var landet fruset men med hopp om våren. De östra alpina blommorna i Narcissusdalen hade ännu inte blommat. Tidigt på morgonen kröp gigantiska stridsvagnar fram öster ifrån. Före gryningen rapporterade nyheter från världsmedia att Ukraina var utsatt för aggression av ryska väpnade styrkor.
Allt ungdomarna kunde göra den morgonen var att umgås på internet. Klockan 03:59, visades det första tecknet på invasion på en Livestream video från gränsövergången i det rysk annekterade Krim. (CNN, februari 24, 2022).
Speciell operation
Samtidigt höll Rysslands president Vladimir Putin ett tal och uttalade sitt beslut att genomföra en så kallad ”speciell militär operation för att skydda människor som har utsatts för övergrepp och folkmord av Kievregimen i åtta år.”
Klockan 05.07, slog en serie missiler till på olika platser nära huvudstaden Kiev.
Lång-distansartilleri dundrade mot den nordöstra staden Charkiv. spred snabbt offensiven på tre sidor över centrala och östra Ukraina. Vågor av människor som flydde från explosionerna rörde sig över territoriet.
Irina vaknade i en värld som brinner
Karpaterna och dess stäpper i västra Ukraina blir magiska under våren. Växter finns i överflöd och härskar över alla möjliga höjder. När snön smälter blommar magnolian främst i bergen, skogarna och dalarna. Många av de äldsta träden i skogen är 1000 år gamla. Soniashnyk-ukrainsk solros skulle växa mycket senare, och bara på de centrala och östra stegen mot solen. Västra Ukraina beskrivs ofta som storslaget och ofördärvat.
– Folk kom i bilar med nästan allt de kunde ta hemifrån, berättar Irina om hur kriget drabbade Ukraina.
– Tidsavståndet var väldigt kort. Allt gick snabbt, väldigt snabbt. Människor hon kände gick till volontär centralen för att registrera sina namn, registrerar Irina som efter en månad fann hon sig sittande på ett ställe, utan möjlighet att gå någonstans.
– Brott begås, och du kan inte göra något åt det. Du kan inte stoppa Rysslands våld. Varje dag vaknar du, och vet att förmodligen kommer din familj att dö, troligen kommer inte kriget att sluta. De kommer att ta din framtid, så som de tar din nutid.
– Nu är livet fruset i Ukraina. Nu har livet bara slutat.
I östra Donetsk-regionen, slog klusterbomber till på Kramatorsk järnvägsstation som var packat med tusentals människor som försökte att ta sig ifrån krigshärden.
Allmogens krig
-Vi ville inte ha ett krig alls. Alla försökte att klura ut vad man kunde göra. När det inte fanns någon väg ut. Jag insåg att jag är precis som en växt hemma, ingenting händer, förutom att kriget händer.
Vännerna i Europa bjöd in henne. Hon kämpade för att slita sig från rötterna som förankrade henne vid den bit av jorden som kallas Ukraina. Men Irina var tvungen att färdas långt dit hon kunde återmontera sina sönderrivna bitar, och kan leva som en hel människa igen.
Men efter ett tag hamnade hon i ett tåg där det enda ljudet var en kuslig tystnad. Och där fanns ögon som inte stirrade åt något håll, inte ledsna, ögon som varken gråter eller säger någonting.
Det är svårt att mäta ovärdigheten av att bli jagad hemifrån, sätta sig på ett tåg eller buss, gå ut i det okända, ha nuet förlorat, framtiden stulen, relationer förstörda, och leva – utan hopp eller möjlighet att drömma.
En märklig och obekant upplevelse!
Efter en tids krig blev Irina förvånad över att se ett stadsfolk i Ukraina som var avslappnade. En märklig och obekant upplevelse.
Irina blev påmind om det fredliga land hon hade haft. Något släckte ljuset inuti henne. Hon förlorade det landet. De fredliga människorna i hennes land förändrades för alltid.
− Det var som om saker och ting är okej. Men saker är inte okej.
– När du blir attackerad är det inget alternativ att ge upp. Det är för mycket, det är omöjligt att förlåta och glömma. Det är människors liv, och livet är inte politiskt, eller borde vara det.
Ukraina ett mångkulturellt land
2023 startade med ytterligare en dödliga attacker mot Ukraina, vilket resulterade i dödandet av civila inklusive barn och journalister (FN Humanitarian Rapport, januari 2023).
Ryssarna skadar infrastrukturen alltmer. Det har en förödande effekt på civila, särskilt barn. Nyligen spelade Irinas syster i kyrkan under en begravning. Det är så barn tvingas spela sin roll i kriget: de vänjer sig vid krigets våld och fasor.
På frågan om vad hon skulle vilja göra, om hon fick en chans att arbeta för att återuppbygga sitt land,
−Ukraina skulle vara ett mångkulturellt land. Vi bryr oss mer om våra liv än om politik, svarade Irina.
Livet som invandrare i Sverige
Irina kom till Linköping city för åtta månader sedan och för tillfället har hon en arbetspraktik på en lokal restaurang.
– Jag har ingen plan. Jag föredrar att bygga allt med det jag har just nu. Jag vill bara leva ett normalt liv. Men jag vet inte om jag kommer att ha råd med det, förklarar Irina.
Irina upplever att hon ”lever i två verkligheter” när hon ser på det lugna normala livet.
−Det är en stressig situation. Språk, kommunikation allt. Jag har så lite tid på mig. Det är faktiskt en grej från kriget. Mördarmaskinen som rör sig långsamt under kriget och människor som blöder. Då är tiden mycket begränsad. Folk vill bara komma tillbaka hem till sig själva oskadda. Så därför har man har ingen långsiktig plan.
En violinist
Om ens yrke är att lära barn att spela fiol, är känslighet för krig en mänsklig del av en själv. Ett barn och musik, båda är mjuka, djupa livskänslor, menar Irina, och hon är inte säker på att hon kan lära ut musik till barnen mera. Just nu tänker hon bara fortsätta med arbetspraktiken.
Sveriges stöd och samarbeten hjälper hennes folk att överleva. Hon hoppas att Sverige ska fortsätta med stödet.
-Jag vill säga tack till svenska folket, utbrister Irina och säger sedan att hon är stolt över att hon fortfarande har lyckats behålla människovärdigheten.
Jahanara Nuri
Av anonymitetsskäl är Irina inte den intervjuade personens verkliga namn.
