Boken ”Linköping 1921”” med undertiteln -Händelser och sociala förhållanden- i en svensk stad”, är en lärorik bok som kom ut i höstas. Boken är skriven av byggherren Michael Cocozza och utgiven på Dibb förlag.
Alla som har ett intresse för Linköpings historia borde ta sig tid för att bekanta sig med Linköping 1921.
Bokens uppdelning, i en månadsbaserad kapitelindelning, är pedagogisk och underlättar till läsning eftersom det går bra att läsa en månad i taget. Författaren går metodiskt igenom lokala skeenden hos folkrörelser, idrottsklubbar, i näringslivet och i kulturlivet. På dryga 400 sidor avhandlas en ”liten stad” i en värld i ekonomisk kris.
Historielektion genom personliga öden
I hela boken, och även i januarikapitlet, skriver Cocozza om människorna som levde i Linköping 1921. De personliga livsödena som träder fram text och bild ger en fascinerande bild av sociala skeenden, jämställdhet, misslyckande och framgångar för 100 år sedan.
Januari år 1921
Boken analyserar hur industrialismen växte fram och hur Linköping klarade sig i en nationell och internationell ekonomisk kris mellan två världskrig.
– Näringslivet i Linköping 1921 bestod av industriverksamhet, hantverk, handel och byggverksamhet. Flest anställda fanns inom industri och hantverk sedan följde handel och det som kallades husligt arbete. Industri och hantverk delades upp i olika branscher: bygg metall och textil var de främsta. Flest anställda fanns i byggsektorn med cirka 1 000 anställda, berättar Michael Cocozza.
En yngling från Blekinge kom till Linköping
I flera kapitel av boken berättas om Linköpings stora industrialist: Jonn O. Nilson.
Jonn O. Nilson föddes i januari 1855 i Karlskrona. I september 1874 anlände den blivande entreprenören till Linköping.
Det är ovisst vad den unge mannen tänkte, eller kanske dagdrömde om, när han jobbade som bodbiträde i en manufakturaffär vid på Stora torget. Affären var för övrigt belägen på samma torg där han senare skulle uppföra det vackra hus som idag kallas Jonn O. Nilssons palats.
Innovatör och entreprenör
Industrialist, grosshandlare, bankdirektör och stadsfullmäktigeledamot (Högerpartiet) var några av de titlar som Jonn O Nilson rätteligen kunde kalla sig.
Han startade 1887, tillsammans med sin bror Ludvig, en egen affärsrörelse med Linköpings Linnefabrik till en början. Han ägde också senare bland annat Hackefors porslinsfabrik, en skjortfabrik, en korsettfabrik, ett Tråddrageri o spikfabrik i Hjulsbro och en knäckebrödsfabrik. Han var även direktör för Järnvägsbolaget som vid sekelskiftet byggde Östra centralbanan mellan Linköping och Vimmerby. Jonn O. Nilson grundade också Linköpings Elektriska kraft- och Belysningsaktiebolag 1902; vilket var det företag som lyste upp Linköping med elektricitet och idag kallas för Tekniska verken.
Bröderna Uggla och Jonn O Nilson
Det största företaget i Linköping 1921 var emellertid inte något som Jonn O ägde eller hade startat. Aktiebolaget Svenska Järnvägar (ASJ), bildat av Carl Johan och Erland Uggla, var sett till omsättning det största företaget därefter följde det familjeägda Wahlbecks fabriker. I samtliga branscher hade Linköpingsföretagen en tuff konkurrens från tyska företag vilket Cocozza beskriver i boken.
– ASJs verkställande direktör Erland Uggla och Jonn O Nilson var bland de mest framträdande industrialisterna i Linköping vid den här tiden. Speciellt Uggla som var en större industrialist än vad Jonn O var, hävdar Michael Cocozza.
