I våras gav regeringen länsstyrelserna i uppdrag att sätta igång samverkan mellan kommuner för att motverka aktiv medverkan till bosättning i annan kommun, så kallad social dumpning.
Begreppet ”aktiv medverkan till bosättning i annan kommun” används när en kommun övertalar en person med ekonomiskt bistånd att flytta till en annan kommun, utan att personen själv har uttryckt en tydlig vilja att flytta.
Redovisar hur social dumpning motverkas
Uppdraget har samordnats av Länsstyrelsen Östergötland och i den redovisning som Länsstyrelsen Östergötland på onsdagen överlämnar till regeringen framgår det att det krävs nationell samordning och en socialt hållbar bostadsförsörjning för att motverka så kallad social dumpning mellan kommunerna.
Ekonomin styr
Mottagande kommun har ofta sämre ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga förutsättningar för att ta emot personer med behov av stöd, särskilt om de inte har möjlighet till förberedelser. Inflyttningen kan således innebära resursmässiga och sociala problem för kommunen och individer riskerar därmed att påverkas negativt.
– Rätten till bostad finns inskrivet i såväl vår regeringsform som i internationella människorättsinstrument. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som får stor påverkan på människors möjlighet att tillgodogöra sig andra rättigheter och möjligheter, med särskilt stora konsekvenser för barn, säger Susanne Stålhammar, samordnare för mänskliga rättigheter på Länsstyrelsen Östergötland och nationell samordnare för aktiv medverkan i ett pressmeddelande.
Lämnar slutredovisning till Karkiainen
Idag avslutar Länsstyrelsen Östergötland sitt nationella uppdrag med att presentera en slutredovisning för civilminister Ida Karkiainen i samband med ett digitalt möte. Under uppdragstiden har länsstyrelserna initierat samverkan mellan kommunerna i de olika länen inom ramen för länsstyrelsernas befintliga verksamheter och nätverk.
– Kommunerna har gett oss ovärderliga inspel och lyfter ett antal utmaningar och förbättringsområden. De flesta kan sammanfattas inom begreppet en socialt hållbar bostadsförsörjning, säger Susanne Stålhammar.
Det konstateras i redovisningen att det finns behov av ett fortsatt arbete på området med en nationell samordning. Den samlade bedömningen är att fenomenet bottnar i bostadsförsörjning och olika gruppers förutsättningar för att etablera sig på bostadsmarknaden, vilket innebär att det berör olika målgrupper och sakområden. Det är därför önskvärt med ett utökat arbete med en socialt hållbar samhällsplanering och bostadsförsörjning, där aktiv medverkan är en del.
