6.2 C
Linköping
torsdag, oktober 29, 2020

Debatt: Vi skördar det vi sår

Dietmar Molk, centerpartist och entreprenör, vill slå ett extra slag för kulturen och särskilt nu under rådande pandemi med allt det innebär av restriktioner och påbud. "Allt det vi idag kallar kultur har funnits så länge vi kan blicka bakåt i vår historia. Längre än marknadsekonomin, universiteten, sjukhusen eller för den delen politiker". Håller du med, tycker du tvärt om? Gör din röst hörd - skicka mail till debatt@lkpg.news

DEN ANDLIGA ODLINGEN
– vi skördar det vi sår

Kultur och kulturutövande nedvärderas ofta när resurser till kommunens infrastruktur, skola, vård, omsorg och annat skall fördelas. Det upplevs som viktigare för ett fungerande välfärdssamhälle och mer påtaglig än musiklivet, teater, muséer, hembygdsgårdar, med flera.

Att förminska kulturens betydelse kan få förödande konsekvenser – generellt för hur ett samhälle formas och utvecklas – och i synnerhet nu, mitt i Coronakatastrofen. Hur kan kultur och kulturutövande vara så viktig att de måste tas hänsyn till, stöttas och hållas under armarna – sida vid sida med skola, vård och omsorg?

Den kultur vi upplever runt omkring oss, som berör, upprör, högljutt eller subtilt pockar på vår uppmärksamhet präglar inte bara vår samtid, utan i högsta grad vår framtid.

60- och 70-talets kulturyttringar, iscensatta av konstnärer, musiker, teater-/ filmskapare – av en hel generation som till varje pris skulle bryta sig loss från sin föräldrargeneration har inte bara format sin egen tid, utan lika mycket den värld vi idag lever i.

Det revolutionära och på sin tid anstötliga har blivit vår tids norm. Proggen, punken, hårdrocken, hippierörelsen, konst, design – listan av det som hände kan göras lång.

Visst fanns det en baksida också, men faktum är att den unga generation som var med då har format det samhälle vi lever i nu. Och sitter vid rodret idag.

Vi skördar det vi sår, och i en av de få poetiska (faktiskt) stycken i vår i övrigt knastertorra lagbok beskrivs den samlade kultursfären som ”den andliga odlingen” (51§ Url).

Det vi sår idag, får framtida generationer skörda.

För att bygga vidare på metaforen, det vi inte vattnar, skyddar och låter växa fritt resulterar i ett (andligt) fattigt samhälle – vidöppen för maktstrukturer att så och skörda efter en helt annan agenda än ”samhällets bästa”, demokrati, humanism och yttrandefrihet.

Värnar vi kulturutövares frihet att uttrycka sig, värnar vi också vår egen rätt till detsamma.

Ett annat perspektiv på kultur är att se den som en dynamisk motor som försörjer hundratusentals människor. De kulturella och kreativa näringarna producerar kultur genom drygt 130.000 verksamheter med cirka 187 000 sysselsatta enligt Tillväxtverkets rapport ”Ge plats på scen” (2019). I stormens öga de som syns och hörs – bakom kulisserna ett hundratusental fler. Anställda på eventföretag, muséer, gallerier, produktionsbolag, mfl. Men minst lika många – om inte fler – frilansare, ensamföretagare, bolag med ett fåtal anställda. Utöver dessa finns en hel värld av underleverantörer – snickare, elektriker, skräddare, catering, tekniker, och så vidare.

Lägger Volvo eller vilken annan stor industri ner sin verksamhet försvinner inte bara konstruktörer och montörer, utan en hel värld av underleverantörer rasar samman.

Och det är precis det som sker just nu.

Ett tredje perspektiv är kulturen som ett fundament för vår kollektiva psykosociala hälsa.

Stora ord? Det finns gott om forskning som bekräftar att kulturupplevelser av olika slag har en hälsofrämjande effekt på oss. Inom vården såklart – men även profylaktisk. Inom alla oss finns en lekfullhet, ett behov att spegla sig själv, ett nyfiket estetiskt sinne som behöver tillfredsställas. Den befrielse, glädje och katharsis vi upplever när vi går på en konsert, ser en häftig film, upplever och begrundar konst eller buggar med likasinnade går inte att beskriva med ord.  Den är nödvändig för oss, vår art är sån. Och det har människan vetat i tusentals år. Allt det vi idag kallar kultur har funnits så länge vi kan blicka bakåt i vår historia. Längre än marknadsekonomin, universiteten, sjukhusen eller för den delen politiker.

Jag ser kultur och kulturutövande som en central och viktig del av samhällets och den enskildes liv och framtid. Politiken skall inte lägga sig i hur det sker, kulturen skall stå på egna ben och vara fri och oberoende.

Samtidigt måste vi värna och skydda just den friheten.

Vi måste värna varje enskild kulturutövare,

må det vara en ensam frilansare, ett litet företag eller en institution.

När de lider av de restriktioner som Covid19-pandemin tvingat på dem har vi alla som kan en skyldighet att hjälpa dem – exakt hur måste beslutas i en politisk process partier emellan.

För det krävs det en debatt som lyfter situationen på bordet, och tar den på största allvar.

Kom igen – kom med förslag. Hur kan vi stötta våra kulturella och kreativa näringar, utan att lägga oss i deras verksamheter? Jag lovar att lyfta allt det ni kommer med i alla sammanhang där jag har en chans att få ordet.

Har du synpunkter; vill bidra med förslag – maila mig, så tar vi en fika och ett snack.

Det handlar om allas vår framtid. På riktigt!

Dietmar Mölk (C)

dietmar@molk.com

Lkpg.Newshttps://lkpg.news
Lokala nyheter från Linköping med omnejd.